En film gjord i Storbritannien, vilka är störst i konsumtionen av ultraprocessad mat, näst efter USA. Tack och lov för att vi i Sverige inte är där än… tänkte jag. Men efter en snabb googling visade det sig hur fel de hade i filmen, för vi var verkligen där, mitt emellan USA och Storbritannien.
Enl. Butikstrender, leder vi dessutom konsumtionsligan inom EU. Här finns helt enkelt en hel del i förbättringspotential, så att säga. Bara att kavla upp nu alla politiker, ni har jobb att göra!
Som jag skrev i förra inlägget, gjorde ultraprocessad mat att jag inte kände mig riktigt tillfreds. Det var som att kroppen sa;
"-Det räcker inte, jag är fortfarande hungrig…"
- Kanske en maträtt till?
- En macka till maten?
- Något sött efter maten?
- En fika då?
- En energidryck?
- En snickers? (…om jag känner mig lite småsugen)
Vad som kom fram i filmen var hur hormonerna påverkades av den ultraprocessade maten. Under en studie där försökspersonen skulle ändra sin kost från 20% ultraprocessad mat till 80% ultraprocessad mat under 4 veckor, kunde man, på en genomskärning av hjärnan, se hur belöningssystemet under denna period skapat nya kopplingar, direkt med det sympatiska systemetet. Så från att tidigare haft kontroll på hunger och mättnadshormonet, blev det istället "kapat" av hormonsystemet.
Resultatet blev 30% ökning av hungerhormonet samtidigt som mättnadshormonet kraftigt minskade.
Här är från filmen. Allt blått är tidigare kommunikationsvägar, de röda är nya kommunikationsvägar som skapats efter studien avslutats. Det kusliga är dock att de inte går tillbaka igen som förut efter en tid, utan finns kvar för alltid…
För försökspersonen betydde denna sk. hormonkapning större måltider men trots det, alltid känslan av att vara småsugen på mat under övrig tid på dagen. Belöningssystemet får helt enkelt mer utrymme med de nya kommunikationsvägarna och skapar större spontanitet i ätmönstret samt driver på "unna sig" tarmen.
Notera nu att belöningssystemet även är inblandat när det gäller alkohol, tobak, socker och droger. Dopaminet frisätts när systemet aktiveras, vilket skapar en känsla av eufori som efter långvarigt bruk kan
leda till beroende. En sk. beroendehjärna. Om ultraprocessad mat kan vara vägen till tyngre beroenden, kan jag låta vara osagt, men tanken är hisnande….
Det jag fick med mig från filmen, som jag för övrigt verkligen vill rekomendera, är att den tydliggjorde min egen bild av att äta ultraprocessad mat. Kände igen mig i försökspersonens observationer;
- Sämre sömn
- Smärta i kroppen
- Småsugen/hungrig mer ofta
- Humörsvängningar
- Existensiell ångest
- Tröghet
Så hur svårt kan det då vara? Bara vetskapen om hormonerna och hur de kan "kapa" vår kropp, gör hela denna problematik lättare att tackla. Jag har inte facit, men utifrån egna erfarenheter, vill jag rikta stråkastarna åt ett annat håll. Istället för att fastna i det sympatiska systemet(ofta kallad reptilhjärna), så lägger vi all vår fokus på det motsatta. Vi pratar om det parasympatiska systemet, det lugna, avslappnande och förnöjsamma systemet. Om att istället hitta glädjen i allt det njutningsfulla i tillvaron. Tacksamheten över det vi har och den vi är samt fokusera än mer på det som stimulerar, ger energ och dopaminkickar(och då pratar vi annat än mat, dryck eller andra substanser).
Kanske en promenad eller joggingtur i skogen, såsom skogsbad? Något som fångar uppmärksamhet och kreativitet, som att måla, sy, läsa, skriva eller snickra? Studier i någon rikning som känns rätt? Eller bara att landa i kroppen med yogans hjälp och känna vad den säger dig.
Min glädje är ofta mötet med vänner, med människor som inspirerar och ger energi. Här hade vi i somras dukat upp med lite plock. Morötter, gurka, melon, humus, kombucha, lingondricka mm. En stämningsfylld kväll med fokus på att det enkla och naturliga kan vara minst lika festligt som något annat. Festen behöver inte vara öl eller vin, chips
eller godis, den är, utan tvekan, vad vi gör det till, oavsett vad gamla inkörda strukturer anser om den saken.
Jag har tidigare skrivit om nya vanor på min blogg, i det inlägget kan du hitta fler tankar, tips och reflektioner. Du kan även läsa blogginlägg från en harmonivecka jag hade för ett tag sedan, där jag delar spännande recept och upplägg.
Så, medans reptilhjärnan vevar på, så har vi vårt fokus på behörigt avstånd. Vi kan möjligtvis se den jobba, men dras inte med i dess tumultartade tilltag(oftast helt utan konsekvenstänk). Det känns mao lungt och skönt, eller hur?♥️
Dags att knoppa, och du, lycka till nu!🥰