Men jag är trött efter all ledighet...!?, samt med allt som fört med sig sena kvällar, men även flängande till Sollefteå för Sagas gymnastikträning. Nu börjar det närma sig tävling i Sundsvall, så träningen är prioriterad(både min kör och yoga fick träda åt sidan nu i veckan), det blir gott att komma in i jobbsvängen igen under 8 dagar i sträck, lite lugn o ro, kanske?...;)

 

Inser att jag idag var totalt utpumpad. Vi hade en rolig dag igår med skriverierna efter tisdagens konsert med Doug

En häftig känsla att Nylandsskolan hamnade så i strålkastarljuset. Många tankar över allt som hänt och hur surrealistiskt det känns att vi, i vår lilla ort har åstadkommit något så stort... Ja, det finns så mycket mer att göra, så mycket mer att skapa, så mycket mer att lära... 

 

Att inte ha sovit speciellt mycket, bidrog med ett oerhört sockersug, MYCKET mer än jag kunde hantera, så idag föll jag till föga... Tryckte säkert i mig långt över 40 sockerbitar(skräcksiffror som visar hur mycket socker vi slänger i oss varje dag i maten), och då drack jag ingen söt dricka/läsk...Kolla in, nu skäms jag...

Japp, detta kastade jag i mig, och ännu mer osunt som jag inte inte vill avslöja för tillfället...det fanns liksom inget stopp:(

 

Kände mig även skruttig idag, låg, trött, irriterad av smärta i kroppen och oengagerad. Värre blev det efter allt dumt jag ätit, och inte för att jag var hungrig...det fattades något, det fattades sömn...

 

Väl hemma hamnade hela familjen i soffan med lite eftersnack, och mycket vatten! Mannen hängde över datorn....

Vi gjorde sen vi det vi alla verkligen behövde...gick och lade oss redan vid 19,00 och somnade direkt... Kändes som jag hamnade i koma.

 

Vaknade upp nu vid 22.00 och behövde skriva av mig. Det finns bara en som kan förstå hur misslyckad jag känner mig, samt hur mycket jag skäms över mig själv med mitt vanligtvis sunda tänk när det gäller mat och träning...

 

Det är jag själv, endast jag, som kan förstå och förlåta, endast jag kan styra tillbaka mig in på stigen igen, stigen jag börjat trampa upp och som leder mig dit jag vill, dit jag strävat i över 1,5 år nu. Jag har mina dagliga inarbetade rutiner som jag lätt kan falla tillbaka i och det är just nu, min räddning. 

 

Så, jag är inte misslyckad och ska absolut inte skämmas, jag är ju jag och kommer att gå vidare med hälsa i fokus, för då mår jag som bäst!

 

Jag ska bara sova lite mer...Go'natt! <3