En dag med kvinnor, för det blev just kvinnor igår. Starka kvinnor, utelämnande kvinnor och älskvärda kvinnor. Det jag upplevt igår finns alltid inom mig, som en skatt, en ädelsten💎 Allt vi delar stannar i det där rummet, på resturangen i Mannaminneparken, vilket är så skönt då vi alla kan och vågar ge av oss själva… och få massa tillbaka🥰
Omgivningen gör vårt inre…
Platsen är en del av den inre resan och i Mannaminne som ligger vid östkusten, närmare bestämt i Nordingrå, har det som behövs. Både lugn och eftertänksamhet, men även nyfikenhet och lust. Det är en kreativ och inspirerande oas, byggd på glädje.
Det blev skratt och gråt, musik och dikter med Sara. promenad och underbar mat och mängder av delade erfarenheter. Reflektioner tillsammans med Mirjas klokskaper. Och kramar, många kärleksfulla kramar.
Vi alla behöver en vän, en axel att luta oss mot, någon som lyssnar och finns där. Det är så viktigt för att orka under jobbiga perioder…. som verkligen finns för oss alla. Uttrycken är många på det som vi tragglar med och perioderna kan vara korta,
långa, ytliga, djupa, flukturerande eller statiska. Vi upplever dem så olika och hanterar dem beroende på förutsättningarna. För vi är ju inte mer än människor… eller?
Igår landade jag i verktygen jag fick till mig. Tror att många av oss gjorde detsamma, men på just sitt eget specifika sätt. Nu på morgonen går jag igenom mina tankar från gårdagen.
Rutorna 3 och 4 sammanfattar gårdagens upplevelser för just mig och blir min energi att gå vidare med. Det stängda och lite smutsiga fönstret(kanske symboliserar det mina fönster här hemma som känns kläggiga i vårsolen), blir en bild på vilka begränsningar jag har. eller skapar mig, för att inte komma dit jag vill vara. Det öppna fönstret är hur jag hanterar mina begränsningar. Visst är det bra att tvätta och gnugga bort klägget och allt skit som döjer sikten framåt och utåt. Vi behöver alla eliminera allt det som skymmer och begränsar möjligheter, samt ta bort det som stör helhetsintrycket.
Jag jobbar med verktyg redan nu från yogan. Har en viss regelbundenhet och struktur, som gnuggar rutan, lite efter hand så den inte kläggar igen fullständigt. Men, igår ville jag öppna fönstret helt. Jag ville helt enkelt få luft, höra fåglarna och få in solen i rummet! Inser dock att det kommer att bli korsdrag. Kalla vindar kommer in, men dom är friska och nydanande. Kylan och korsdraget får jag förbereda mig på, vindarna blir trots allt varmare och varmare. Drar filten runt mig och gnuggar vidare på de smutsiga fönstret, men tar den tid som behövs. Känner ingen stress utan har tillit till att rutorna blir rena inom snar framtid.
Korsdraget och kylan då? Jag laddar med filtar, täcken, varm mat och dryck. Värmen mot kroppen är viktig, men även värmen inom mig. Nu när jag väljer att öppna upp för att ta in helheten och se möjligheter(med allt vad det innebär), så laddar jag med bra sömn, varma och snälla tankar, acceptans, tillit, tacksamhet och uppskattning. Allt som ger värme lägger jag helt enkelt in i mitt "survival kit".
Det jag laddar mig själv med, kan jag sen med lätthet ge andra, medvetet eller omedvetet. Vi pratade mycket om detta igår och tack vare Sara Öhlén och Mirja Lindström fanns tillfället för oss deltagare att landa i närvaro och härvaro.
Tack från hela mitt ♥️