Trodde jag... Ser det nu på den stunden jag har för mig själv på morgonen, stunden för här och nu. I yogarörelserna fångar jag upp mina känslor, kroppens signaler... Har jag ont någonstans? Känner jag mig extra stel någonstans? Har jag obearbetade problem som jag grubblar över? Idéer som jag filar på? 

Allt kommer fram, väller över mig. Jag knuffar undan så mycket det går och koncentrerar mig i huvudsakligen på vad kroppen vill säga...jag gör inte alltid så under dagarna för då är det tanken och det rationella som styr. 

Men, det är så svårt att ta sig tiden, så svårt att bryta sig loss från alla strukturella tankar, såsom alla deadlines, allt som ska göras, informeras, planeras. Jag försöker hela tiden. Och just NU, efter en kvart med mig själv, är jag så nöjd...nu kör jag på med allt igen saker som ska göras, upplevelser som ska upplevas:))) Röj, röj, röj!!!


Visa fler inlägg