Det är så lätt att känna sig inrutad i livet, blasé över vardagen och rutinerna...över alla begränsningar som sätts upp, helt utan reflektion eller reaktion...för det är ju faktiskt vi själva som begränsar vår egen vardag, vårt eget liv och våra egna val, ingen annan...
Läste om en man som hela tiden ifrågasatte allt, sin vardag, livet, tristessen... Som nybliven livsnjutare med status och rikedom (som för honom som vallfärdande asket, var ett drömscenario), insåg han hur själva ägandet av status och rikedom hade infångat honom, blivit boja och band istället för glädje och frihet. Glädjen och friheten kände han när han lyckats släppa det ytliga och det förgängliga, för att istället lyssna på sitt hjärta och sin innersta övertygelse i sin fortsatta färd i livet...
Mannen var Siddhartha, av Herman Hesse, och jag förundras av hur välskriven boken är med de existensiella reflektioner Siddhartha tampas med, alltifrån kärlek, ångest och begär, till "Om"(det fullkomliga).
Vilka är då hans 3 ädla och oövervinnerliga konster? De som fick honom dit han ville, men som han även förlorade när han förlorade sig själv i allt sitt ägande...Jo, konsten att fasta, vänta och tänka.
Dessa 3 ord i vårt västerländska samhälle, dessa 3 konster...!? Ett samhälle med överflöd av lyx, varor och mat. Ett samhälle med snabbt nyhetsflöde och ständiga uppdateringar. Ett samhälle som inte ger tid för tanke och reflektion.
Har i hela mitt liv ignorerat dessa ord. Har i hela mitt liv kört på i 190 knyck, utan att tänka, utan att reflektera, utan att stanna upp. Är jag trött, kastar jag i mig mer mat och kör på igen...Det funkade i nästan 20 år, men sedan brakade allt...mentalt. Det tog sedan några år innan jag lyssnade och förstod, innan jag verkligen gjorde en förändring och innan jag insåg att dessa 3 ord skulle få en större plats i mitt liv, en mycket större plats...
Jag ändrade helt enkelt fokus, som en del i min "rehabilitering" från stressad till lugnare, från stt ständigt banta till en trivselvikt, från tunnelseende till att se möjligheter, från forcerad till avslappnad.
Skrev dagbok, med allt om hur jag kände, vilka bra saker jag åstadkommit under dagen, vilka utmaningar och önskemål jag hade framför mig mm. Körde sedan vidare på att;
- Byta ut snabbmat, godis, bullar och glass(glassmonster som jag är), mot naturlig och ren mat. Fastar nu mer regelbundet med kortare fasteperioder samt klämmer in varierad träning.
- Låter nu var sak ta sin tid, yoga och meditation är bra verktyg när jag vill sänka tempot(och jag tror minsann att jag får lika mycket gjort idag, som när jag för några år sedan, flängde runt som ett torrt skinn).
- Tänker före och efter...Hur påverkar mitt beteende min omgivning, och hur ska jag göra för att må bra i mig själv? Där tror jag att stunden för mig själv i gräset, på yogamattan och i soffan, är värdefull. Funderar mer, sätter mig mentalt i nya situationer, vilket gör att jag vågar utmana mig själv lite mer hela tiden.
Har så otroligt mycket kvar att jobba på, men jag brukar slänga mig med detta välanvända citat;
"-Man lär så länge man lever.":)
Glädjen och friheten då? Som Siddhartha fann med att välja bort en ytlig och förgänglig tillvaro. Vad händer egentligen med dessa i vårt västerländska samhälle? Vad är egentligen viktigt? Hur ser vår glädje och frihet ut...egentligen?
Är vi verkligen fria? På vilket sätt känner vi i så fall friheten? Och, vad gör vi med vår frihet?
Har du också funderat på detta? Du kanske
t om ha läst boken? Om inte, vill jag varmt rekommendera den:)))
Ok, det blev en lång kväll, så jag kastar in handduken för tillfället... Go' natt och "Om"...
