Har hamrat en hel del...så mycket jag kunnat med arm i mitella. Hade tidigt en önskan att ha ett växthus, så under vintern var vi ute på fönsterjakt, kanske vi skulle kunna fixa något på egen hand?
Nu, perfekt till vårens antågande och lagom till att plocka ut alla begynnande plantor(kändes som att vi hade en jungel i köket), så blev det klart:)
Kan nog säga (som gammal blomsterhandlardotter), att leva i samklang med naturen, ger en avslappning och nedvarvning i kontrast till vardagens att-göra-listor, alla deadlines och all effektivitet.
Vi pratar om vatten, värme, näring och förutsättningar...vi pratar om att vårda, att följa och att korrigera upp med ny jord, ny kruka och bättre uppstagningar under resans gång, alltså helt enkelt nya förutsättningar. Vi pratar också tacksamhet och tillförsikt till att skörden kommer att bli bra och sommarens sallader blir riktigt delikata:)
Men, jag pratar även vår kropp och knopp, vår livssituation, hur vi ger och tar emot, hur vi förhåller oss i relationer och mot problem som dyker upp samt alla val i livet, stora som små...Hur gör vi då? Vårdar vi oss själva? Följer vi vårt hjärta? Stannar vi upp och reflekterar? Korrigerar vi upp vår grogrund med allt som det innebär med förutsättningar, möjligheter, engagemang och glädje? Ger vi oss själva verktygen för att utvecklas och blomma som person? Och det viktigaste, ger vi oss tiden, tiden vi behöver?
Har själv rusat fram i livet, utan större reflektion över hur jag behandlade min kropp och psyke. Det gick fort i en nedåtgående spiral och när allt var svart och avgrundsdjupt, fick en försäljning av mitt företag oanade konsekvenser. Jag såg äntligen mig själv, såsom jag är och inte bara fasaden jag satte upp gentemot omvärlden.
Min grogrund förbättrades och jag vågade ta utmaningar som jag aldrig förut skulle tittat åt. Min "komfortzone" hade alltid varit oerhört snäv och jag var trygg endast om jag hade full agenda, lite med kniven på strupen...Tiden var min fiende som framkallade ångest och tillät mig att klanka ner på mig själv. Idag ser jag tiden som ett av verktygen i min utveckling. Tid att andas, tid att reflektera, tid att lyssna på kroppen och tid att umgås.
Så, nu har jag både ett fysiskt och ett mentalt växthus som ska få lika mycket skötsel, kärlek, näring och omvårdnad, allt för att ge de bästa möjligheter för spirande livskraft. En bra skörd är ju alltid att föredra, oavsett...;)
Namaste<3
Blev såhär...
