Hittade ett blogginlägg, jag hade för några år sedan om acceptans. 

Till förvåning upptäckte jag ett begrepp som  stämde  överrens med problemen jag tampats med under många år. 

FOMO, fear of missing out. Att alltid vilja vara med, inte missa något spännande. Att känna mig inkluderad och informerad... Att inte acceptera, inte reflektera, inte respektera vad kropp och knopp behöver. Stressen kröp allt närmre och med ständigt högt kortisol, blev jag efter några år fullständigt utmattad. 

"Acceptans;

-Vi är ibland missnöjda med saker och ting i livet och då pratar jag om vardagen. Hög igenkänning från min tid i Göteborg😬

-Jag har ingen tid för mig själv, den tid jag tar har jag dåligt samvete över...

-Jag hinner inte med min egen hälsa som att äta rätt och motionera...

-Jag jobbar för mycket...

-Jag borde vara mer social. Höra av mig och träffa vänner mer ofta, men jag hinner inte...

-Jag borde läsa mer, men hinner inte...

-Jag borde göra fler saker jag mår bra av, som sy, måla, sjunga, men jag hinner inte...

Vad var det jag INTE kunde förändra egentligen? Vad var det jag KUNDE förändra?

Jag tycker om exemplet från boken, Fri från stress med Mindfulness. Tänk om jag tidigare, lagt fokus på vad jag skulle kunna förändra i mitt liv, då hade jag också förstått hur jag skulle kunna få bort denna, så ofta förekommande, "klagovals". 

Läs och begrunda...
Underbart sätt att flytta fokus☺️"

För min del blev en liten förändring, början på ett mer omfattande förändringsarbete som fortfarande pågår. Jag insåg att jag var tvungen att höja blicken och se vad jag själv kunde ta tag i.

Den stora och avgörande nöten jag skulle knäcka, var tiden. Att ge mig själv mer tid, luft i kalendern, tid för tanke, tid för reflektion och större självkännedom. 

Vägen var brokig, men bitarna skulle börja falla på plats, en efter en. Tack vare yogan har jag nu hittat många verktyg, vilka hjälper mig i min fortsatta förändringsresa. Det klart effektivaste verktyget för mig i min stresshantering, är den den tid jag ger mig själv i dagens, "brådskans kultur". Den kultur som driver oss alla mer eller mindre in i en prestationsinriktad tillvaro utan tid för återhämtning.

Jag försöker verkligen att prioritera mig min egen tid på yogamattan, men tar även korta pauser under dagen, kanske på en stol, i en soffa eller ute i naturen. En stund då och då ger så mycket tillbaka. 
En hållbar hälsa startar innifrån. Redan när jag stiger på mattan sänks pulsen av lugnet och den rogivande miljön. En medveten närvaro infinner sig och genom yogans positioner får ryggen, nacken, benen och armarna uppmärksamhet. Av uppmärksamhet får jag medvetenhet.

Den ökade kroppsmedvetenheten hjälper till att kicka igång det parasympatiska systemet och jag blir lugn, fokuserad och stabil. Helt enkelt en förutsättning för att kunna dämpa stressen och istället öppna upp för kreativiteten.
(null)
All rörelse och aktivitet är av vikt. Vår kondition  spelar en viktig roll för vår hälsa, både den fysiska och psykiska. Kan vi variera träningsformerna, hitta rörelser i vardagen samt finna stunder för återhämtning, förbättrar vi vår hälsa samtidigt som vi minskar riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar.

FOMO skapar stress, ångest, samt rädsla av att inte räcka tlll, så den släpper vi nu en gång för alla. Nu fokuserar vi mer på motsatsen JOMO, joy of missing out. Vi höjer vår blick och allt vi kan göra något åt, det lägger vi allt vårt fokus på... eller hur?😘
Namaste🙏🏻